You are my world.

Okej, mitt första inlägg, fyfan o skriva av sig om all skit som har hänt.
Som en stor jävla bomb kom allt, helt plötsligt så fanns det inget VI längre. Det här var verkligen inte vad jag behövde, jag måddee inte bra innan o nu är allt katastrof.
Och alla dessa jävlar ursäkter: jag hinner inte, jag saknar min familj o vänner. Jag är inte redo för ett förhållande, jag tycker inte om dig lika mycket längre.
Med en massa disskuterande med malin så kom vi fram till att allt var bullshit.

Inte redo? ah jo, om man inte är redo borde man inte startat nåt från början och efter 4 månader säger man att man inte är redo.

Jag saknar vänner o familj? De fanns en massa tid till dom, och jag skulle inte sagt emot om du hade velat träffa dom istället vissa helger. De hade räckt att bara träffas i borås i 4h, jag hade vart nöjd.

Jag tycker inte om dig lika mycket längre? Bara sådär, där låg den största chocken. En dag innan var jag den bästa som fanns.

Seriöst allt det här får mig att må skit, helt depp. Fyfan vad jag saknar dig.
Alla andra problem är lösta och får mig inte att må dåligt längre. Endast detta nu.
Skulle göra allt för att få höra VI igen.

Hatar den där stora klumpen i magen som får en att gråta man kan börja gråta för nästan vad som helst. Jag vill försvinna och resa tillbaka i tiden, till den 14/2 ungefär. Då va allt perfekt. Jag var lycklig då.