Nu är det så att jag har skaffat en ny blogg på devote eftersom att jag inte trivs med det som blogspot har att erbjuda så jag hoppas att ni fortsätter läsa min blogg fast den nya på devote :)
Tack och adjö blogspot.
http://elinfriden.devote.se/
tisdag 14 juli 2009
onsdag 8 juli 2009
Will you be there?
In Our Darkest Hour
In My Deepest Despair
Will You Still Care?
Will You Be There?
In My Trials
And My Tribulations
Through Our Doubts
And Frustrations
In My Violence
In My Turbulence
Through My Fear
And My Confessions
In My Anguish And My Pain
Through My Joy And My Sorrow
In The Promise Of Another Tomorrow
I'll Never Let You Part
For You're Always In My Heart.
In My Deepest Despair
Will You Still Care?
Will You Be There?
In My Trials
And My Tribulations
Through Our Doubts
And Frustrations
In My Violence
In My Turbulence
Through My Fear
And My Confessions
In My Anguish And My Pain
Through My Joy And My Sorrow
In The Promise Of Another Tomorrow
I'll Never Let You Part
For You're Always In My Heart.
tisdag 7 juli 2009
Michael Jackson, The king of POP.
Har nyss tillbringat dagen med Michael Jackson, började med att se serien om hans barndom, An american dream, fin men sorgsen film, tuff uppväxt.
Nu har jag sett klart på minnescermonin, hade sett fram lyckliga o glada minnen, det var fint, väldigt fint, tror aldrig jag har gråiti så mycket framför en tv apparat, det började bra när han bröder kom in med hans kista gjord av guld sedan började det med sång sedan fortsatte det med tal o musik. Det första tårarna kom när Lionel Richie sjöng och bild av han o MJ visades o det var så fint. Starka tal, det starkaste talen tyckte jag att Berry Gordon, Brooke Shields, den kvinnliga politkern o den äldre pastorn gjorde, nej alla tal var starka och personliga, tårarna bara föll, vilka fina minnen dom hade av honom. Även hans bror Marlon höll ett fint o stark tal då han talade om när MJ hade klätt ut sig o ingen skulle känt igen honom till utseende men att Marlon kände igen han med en gång på gång stil o kroppspråk, syskonkärlek. Slutet på cermonin var grymt, helt mäktigt med låten heal the world framförd av någon kvinnlig artist, vet dock inte vem och barn som står o håller varandra i handen + hela Jackson familjen på scen inklusive Michaels tre barn Prince Michael, Paris och Blanket o alla sjunger. Paris höll även ett tal i slutet, då grät jag som mest. Hon var så modig, bara 12 år och tal inför hur många människor som helst, kort men starkt tal om hur mycket hon älskade sin far och sedan började hon gråta, stackarn :/ Till sist går bröderna ut med kistan, o man in the mirror spelas och man lyser upp mikrofonen, en tom scen ingen Michael som kommer ut och sjunger. Fin minnescermoni, Michael Jackson kommer leva vidare genom sin musik, han kommer alltid finnas kvar här men äntligen får han frid, inga medier eller fans springande efter sig.
R.I.P. Michael Jackson, the king of pop.
We will miss you and we are keeping a part of you here, our memories of you and your fantastic music.
Paris Jackson och Marlon Jackson.
Nu har jag sett klart på minnescermonin, hade sett fram lyckliga o glada minnen, det var fint, väldigt fint, tror aldrig jag har gråiti så mycket framför en tv apparat, det började bra när han bröder kom in med hans kista gjord av guld sedan började det med sång sedan fortsatte det med tal o musik. Det första tårarna kom när Lionel Richie sjöng och bild av han o MJ visades o det var så fint. Starka tal, det starkaste talen tyckte jag att Berry Gordon, Brooke Shields, den kvinnliga politkern o den äldre pastorn gjorde, nej alla tal var starka och personliga, tårarna bara föll, vilka fina minnen dom hade av honom. Även hans bror Marlon höll ett fint o stark tal då han talade om när MJ hade klätt ut sig o ingen skulle känt igen honom till utseende men att Marlon kände igen han med en gång på gång stil o kroppspråk, syskonkärlek. Slutet på cermonin var grymt, helt mäktigt med låten heal the world framförd av någon kvinnlig artist, vet dock inte vem och barn som står o håller varandra i handen + hela Jackson familjen på scen inklusive Michaels tre barn Prince Michael, Paris och Blanket o alla sjunger. Paris höll även ett tal i slutet, då grät jag som mest. Hon var så modig, bara 12 år och tal inför hur många människor som helst, kort men starkt tal om hur mycket hon älskade sin far och sedan började hon gråta, stackarn :/ Till sist går bröderna ut med kistan, o man in the mirror spelas och man lyser upp mikrofonen, en tom scen ingen Michael som kommer ut och sjunger. Fin minnescermoni, Michael Jackson kommer leva vidare genom sin musik, han kommer alltid finnas kvar här men äntligen får han frid, inga medier eller fans springande efter sig.
R.I.P. Michael Jackson, the king of pop.
We will miss you and we are keeping a part of you here, our memories of you and your fantastic music.
Paris Jackson och Marlon Jackson.
söndag 5 juli 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
